Årets fylla. Århundradets fylla. Så episk var min dag igår. Ja, dag, för kvällen spenderade jag däckad i vårt rum. Har aldrig känt mig mer som en femtonårig snorunge som skakigt tar sin första grogg in i dimman. Usch.
Iaf, låt mig börja från början. Vi vaknade vid 13-tiden, förvirrade och hungriga. Ingen svarade i telefon, alla var spårlöst försvunna. Har aldrig känt mig så bortglömd och vi låg och yrade om dagarna på yachten och våra små fjärrkontroller. Efter några timmar vaknade resterande gänget till liv och ryktet spreds om att vi alla skulle bege oss till Les Palmiers för lunch. Trötta, hungriga och lite småbakis satte vi oss i bilen och möttes av två andra modeller som var uppklädda från topp till tå. Great, just perfect, med tanke på att vi hade slängt på oss en varsin bikini och sen valfritt plagg som låg närmast tillhands. Men, you gotta work with what you have, så vi drog på charmen och gjorde oss redo.
Lunchen var fantastisk, champagnen flödade, tequilan shottades och vi hann med ett snabbt dopp i havet då stället låg precis på stranden. Ett antal timmar senare blev vi upphämtade av en golfbil, körda femtio meter (jag skojar inte) och avsläppta på det kända Nikki Beach. Oh my sweet Nikki Beach, what an amazing time we had. Bästa beachpartyt med pool, musik och ännu mer champagne. Vi dansade, glömde våra bekymmer och bara levde i nuet. Vid niotiden bestämde vi oss för att åka hem och smart som jag var missade jag inte chansen att dra med mig en flaska Don Perignon in i vår bil. BIG MISTAKE! Någon kvart senare efter hångelfest med varsin hunk var vi hemma, jag låg på verandan och taket snurrade åt alla möjliga håll. Jag kan bara konstatera att A) toan i vårt rum är väldigt liten B) jag ska aldrig mer shotta tequila och C) Sara var ju inte långt ifrån min nivå heller (just FYI).


