Idag blev jag kallad för succubus! Vet inte om jag ska ta det som en förolämpning eller snarare ge killen i fråga en medalj för att han äntligen satt fingret på vad jag är innerst inne, bakom min gulliga fasad. Any thoughts?

In folklore traced back to medieval legend, a succubus (plural succubi) is a female demon or supernatural being appearing in dreams who takes the form of a human woman in order to seduce men, usually through sexual intercourse. In modern fictional representations, a succubus may or may not appear in dreams and is often depicted as a highly attractive seductressor enchantress; whereas, in the past, succubi were generally depicted as frightening and demonic. (saxat från Wikipedia)

Har en mycket produktiv dag, ligger i sängen på varsin sida med datorn på magen och slösurfar. Kommer in på ämnet navelludd. Jag har inget navelludd, vet inte om min navel är konstig eller om jag har en tendens att köpa luddfria tröjor, men så är det. Polina däremot har en massa navelludd(som hon spar i en låda under sängen och bygger voodoo-dockor av, LOVAR). Apropå det, har ni hört om mannen som sparat navelludd i 26 år?

Har ni navelludd??

Polina påstår att jag inte är en riktig människa för det, men jag håller inte riktigt med. Eller?

Tidigare idag satt jag hemma, minding my own business, när telefonen ringde. Det var min kära pojkvän som jag precis börjat dejta för någon månad sedan. På tre sekunder går jag från att vara glad över att han ringer till att fundera på om någon kör en practical joke on me. Personen på andra sidan informerar mig om att det är slut, han behöver vara själv och att han tänker stanna resten av sin semester i Dalarna tänkades över sitt liv. Normalt vore att bli ledsen, men konstig som jag är började jag garva och frågade om han insåg att han faktiskt ringde mig. Han var fullt medveten om saken och i det ögonblicket insåg jag hur mycket jag inte kunde bry mig om vad som skedde, vem vill ha en omogen femåring till pojkvän egentligen?

Med den insikten i behåll samlade jag mig och gick ut för att möta Sara som idag anlände från Hudiksvall och ska bo hos mig i några dagar. Efter att ha garvat hysteriskt åt hur bisarra mina relationer har varit senaste året har vi nu konstaterat att jag ska vara en nunna på obestämd tid. Vi får ju se hur det går, men i helvete heller att någon ny dalmas ska få snärja mitt lilla hjärta. Så det så.

Polly